Genom att använda en modell som utvecklats av Center on Children and Families i Brookings för att beräkna den amerikanska fattigdomsgraden innan Census Bureau släpper sina officiella siffror, förutspår Isabel Sawhill en 2011 års andel på 15,5 procent för vuxna och 22,8 för barn. Sawhill konstaterar att fattigdomen inte har varit så hög sedan början av 1960-talet, främst på grund av höga arbetslöshetssiffror.
1996 års välfärdsreform ledde till genomgripande förändringar av det centrala kontantskyddsnätprogrammet för barnfamiljer. Tillsammans med andra förändringar införde reformen livstidsgränser för mottagande av kontantbidrag, vilket i praktiken avslutade dess berättigande karaktär för dessa familjer. Trots fruktansvärda förutsägelser har tidigare forskning visat att antalet programfall minskade och sysselsättningen ökade, utan någon påvisbar ökning av fattigdom eller försämring av barns välbefinnande. Vi omvärderar dessa resultat i ljuset av den svåra lågkonjunkturen 2007–09. I synnerhet undersöker vi hur välfärdsreformen har förändrat cyklikaliteten i svaret på fallbelastningar och familjens välbefinnande. Vi finner att användningen av matkuponger och deltagande i icke-kontantskyddsnätprogram har blivit betydligt mer lyhörda för den ekonomiska cykeln efter välfärdsreformen, och stiger mer när arbetslösheten ökar. Däremot finner vi inga bevis för att kontantvård för barnfamiljer är mer lyhörd, och vissa bevis för att det kan vara mindre. Vi finner vissa bevis för att fattigdomen ökar mer med ökningar av arbetslösheten efter reformen, och inga för att den ökar mindre. Vi finner inga signifikanta effekter av reformer på matkonsumtionens cykliska lyhördhet, matosäkerhet, sjukförsäkring, trängsel i hushållen eller hälsa.
Lauren Bauer och Diane Whitmore Schanzenbach ger en uppdatering om tillståndet för matosäkerhet i USA, och noterar att trots ekonomisk tillväxt över hela landet är matosäkerheten bland hushåll med barn fortfarande över nivån före lågkonjunkturen.
Barnens rundabordsrapport #2, av David T. Ellwood (november 1999)
Sedan 2000 har fattigdomen i förorterna till landets största storstadsområden vuxit med 37 procent – mer än dubbelt så stor tillväxttakt i städerna och långt över det nationella genomsnittet. Scott Allard och Benjamin Roth undersöker socialtjänstnätverken i Chicago, Los Angeles och Washington, D.C. för att avgöra om resurserna är tillräckligt tillgängliga för att möta det ökande behovet av skyddsnättjänster i förortssamhällen.
Isabel V. Sawhill, R. Kent Weaver och Ron Haskins riktar sin uppmärksamhet mot frågor och problem som forskare och förespråkare anser måste åtgärdas vid omauktorisering.
Fattigdom undergräver välbefinnandet. Att vara fattig i USA är förknippat med lägre livstillfredsställelse och med större stress, smärta och ilska. Motsatsen gäller också: mer välbärgade människor och...
Melissa Kearney presenterar en dataövning om hur vi nästan skulle kunna eliminera amerikansk barnfattigdom om vi gav samma socialförsäkringsförmåner som vi ger fattiga seniorer till fattiga barn.
Brookings Review-artikel av Wendell Primus (Sunner 2001)
Reform Watch Brief #3, av Mary Bryna Sanger, oktober 2001
Isabel Sawhill och Ron Haskins ger en översikt över arbetsstödsprogram och undersöker för- och nackdelarna med förslag för att utöka dem.
Ron Haskins och Wendell Primus inleder sin diskussion med en återgivning av fakta om fattigdom som det råder bred enighet om. Därefter tar de upp ett antal policyer som syftar till att minska barnfattigdom som de förväntar sig kommer att dominera debatten om omauktorisering.
De senaste uppgifterna från Census Bureaus 2009 American Community Survey (ACS) visar att den värsta amerikanska ekonomiska nedgången på decennier förvärrade trender som satt igång år tidigare, genom att multiplicera leden av USA:s fattiga. Elizabeth Kneebone använder data för att utforska fattigdomstrender i landets 100 största storstadsområden och finner att lågkonjunkturens inverkan har varit ojämn mellan olika regioner.
Denna policyöversikt undersöker problemet med koncentrerad fattigdom och dess kostnader för städerna och erbjuder en ny stadsstrategi för att hjälpa till att ta itu med det. Policy Brief #18, av Joseph A. Gyourko & Anita A. Summers (juni 1997)
Invånare med låg inkomst i Washington, D.C. har genomgående sämre hälsoresultat och mindre tillgång till hälsovård än mer välbärgade invånare. Denna artikel, en del av D.C. Primary Care Associations Medical Homes D.C.-initiativ, är gemensamt författad av
Vid 77 års ålder förtjänar den federala minimilönen en paus från den dagliga kampen i det politiska livet. Idag kräver demonstranter runt om i landet ett minimum på $15. Men få observatörer...
Beteendeekonomi förändrar vår förståelse av hur ekonomisk politik fungerar – inklusive skattepolitik. I denna artikel överväger William J. Congdon, Jeffrey R. Kling och Sendhil Mullainathan några konsekvenser av beteendeekonomi för skattepolitiken, såsom hur den förändrar vår förståelse av välfärdskonsekvenserna av beskattning, den relativa önskvärdheten av att använda skattesystemet som en plattform för policyimplementering och skatternas roll som en del av policyutformningen.
Brookings Review-artikel av John J. DiIulio, Jr. (våren 1999)
Personal Responsibility and Work Opportunity Reconciliation Act (PRWORA), som undertecknades i lag 1996, förändrade det amerikanska välfärdssystemet. PRWORA ersatte programmet Aid to Families with Dependent Children (AFDC) med Temporary Assistance for Nedy Families (TANF). Sedan starten 1935, som en del av lagen om social trygghet, hade AFDC varit det huvudsakliga välfärdsprogrammet som gav stöd till ensamstående mammor med låga inkomster. Men ett antal faktorer, särskilt den snabba tillväxten i befolkningen av aldrig gifta ensamstående mödrar och en återupptagande av tillväxten av antalet fall i början av 1990-talet (efter ökningen av det sena 1960-talet och början av 1970-talet; figur 1), gjorde programmet impopulärt .1 Under det nya TANF-programmet har välfärdsdeltagandet bland ensamstående mödrar minskat dramatiskt, från 25 procent 1996 till 9 procent idag. Samtidigt har andelen ensamstående mammor som arbetar ökat från 74 procent 1996 till 79 procent i dag. Målet med denna uppsats är att fastställa vilka drag av välfärdsreformen, om några, som har varit mest ansvariga för denna nedgång i välfärdsdeltagandet och ökningen i arbete bland ensamstående mödrar.